När någon vandrar vidare

Nu sitter jag på tåget igen. Åkte upp igår till Katrineholm för att vara med på min farmors begravning. 

Det krockade bara i helgen med ett dop vi ska på imorgon så därför fick de bli en snabbvisit och bara jag som åkte upp. 

Det var mysigt och trevligt, även om det aldrig är roligt med begravning, det var en fin stund och det var fint att träffa några av släkten på pappas sida. ❤️ 

Nu har vi dock haft tre begravningar på ca 1,5 år så jag hoppas det dröjer till nästa. Alla mina mor och farföräldrar har nu vandrat vidare. Något som verkligen märks när vi "alla" träffas och umgås tycker jag är att de åldersspannet som va tidigare, med olika generationer, inte finns längre. De erfarenheterna och olikheterna som blir med att umgås med personer i olika åldrar försvinner. Det är ju så det är men jag har reflekterat över de just för det var något jag tog lite för givet innan. Liv släcks och ny tar vid. 

Hur har ni? Har ni förmånen att ha era mor och farföräldrar i livet? 

I Katrineholm är det vinter. Hemma hos mamma och pappa såg det ut så här. 

(null)

(null)

Jag passade på att i förmiddags vara hemma hos syrran och busa med hennes Wilma. Så mysigt! 💕 
Vi var ute på en promenad och det är så fint med all snö. ❄️❄️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Härligt att få andas kall, krispig luft och bli kylig om kinderna. ☺️
Om ett par timmar är jag i Malmö igen och hela helgen ligger framför oss. 

Hoppas ni har en fin fredag! 

Kram Mikaela 
Allmänt, Familj, Livet | |
Upp