Det blev inte som planerat men bra ändå.
Blev inte så många foton från midsommarafton. Dagen blev inte som planerat men det blev bra ändå.
Min älskade man fick igen åka in till sjukhuset.
Ni som läst vet att det har hänt tidigare och att min man har psykisk sjukdom. Bipolär sjukdom.
Jag vill inte berätta för att folk ska tycka synd om, för att få uppmärksamhet eller något sånt. Jag berättar för att jag behöver en ventil. Sjukvården fångar inte upp oss anhöriga och det känns som att jag kommer sprängas om jag inte får ut litegrann någonstans.
Och detta är vår vardag. Den är lite som en berg och dalbana. Underbart för det mesta men helt otroligt förjävligt ibland. Som för de flesta skulle jag tro. Iallafall i perioder i livet.
Vänner och nära och kära i all ära men allt går inte att förklara eller sätta ord på.
Jag söker en kurator men bara att orka ta tag i det känns vissa dagar bara för jobbigt.
Så en folder till anhöriga med lite tips och telefonnummer till stöd och rådgivning från psykiatrin hade underlättat.
Midsommar var ändå fin. Det var ju främst för lilla loppans skull och hon fick dansa runt midsommarstång, äta så mycket jordgubbar att det sprutade ur öronen och vara med nära och kära. 🌸💕
Direkt på morgonen sprang hon ut i bara pyjamas och stövlar och med dockan i högsta hugg. Överlycklig när hon hittade en mogen jordgubbe. 👆🏻🍓☺️
Idag är det måndag och imorgon ska vi förhoppningsvis hälsa på pappa på sjukhuset. Sen hoppas vi han kommer hem
ganska snart. 🙏🏻❤️
Vi ska klara denna gång också även om det känns som vi slits i tusen bitar varje gång. Lite lärorikare och lite starkare för varje motgång. Jag väljer att se framåt och på allt vi har. Det blir lättare då! 🌟
Kram Mikaela
Hej, jobbar inom socialt arbete och som jag har förstått det ska det finnas mycket stöd för anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Det ska också finnas gott stöd till barn som har föräldrar med psykisk ohälsa. Har du frågat din mans läkare om du kan få träffa kuratorn på hans avdelning? Eller rehabsamordnare? Tror att de brukar ha visst anhörigstöd själva och om inte annat borde de kunna hänvisa dig vidare. Jag tror också att det brukar finnas mycket broschyrer men ert sjukhus kanske inte har dem av någon anledning vilket verkligen är synd. Det finns mycket frivilligorganisationer och grupper för anhöriga och tror att det går att hitta via Google. Hoppas du hittar lite stöttning. Det är mycket tufft att stå bredvid och se någon ha ont av något som inte "går att ta på". <3