Min man har psykisk ohälsa

Godmorgon!
 
En anledning till att jag startade den här bloggen var att få skriva, att få utlopp för det jag har i mig, sådant jag inte får ur mig i tal. Och att bara få berätta! 

Berätta hur vi har det, att vara anhörig och hur det är att leva med någon som har psykisk ohälsa. 

Min man är min bästa vän, vi har varit ett par i mer än tio år och vi har varit gifta i sex år. 

 

Vi har en dotter som är två och ett halvt år, vi har det underbart på alla sätt när allt är bra. Men ibland är det ett helvete bokstavligt talat.

Det började säkert för länge sedan, symptomen, men oss drabbade det när vi väntade vår dotter några månader innan hon skulle födas. 

Min man gick in i väggen, trodde vi, han var förlamande trött och kunde, ville inte ta sig ur sängen. Han ville inte prata. Han ville bara ligga ner! 

Det här var ju såklart väldigt jobbigt och tråkigt men jag minns inte riktigt vad vi tänkte. Jag var väldigt arg, jag förstod inte hur han bara kunde ligga där. Jag var nog så fokuserad på att få barn också att jag inte minns något annat. 

På något vis blev det bättre efter några dagar och han mådde bra igen. 

Även om han inte var som vanligt till 100% så var han iaf på benen. 

Någon gång senare under hösten tror jag det var eller om det var det under våren så kom min mans symptom och dåliga mående tillbaka. 

Då fick vi ta kontakt med sjukvården och jag körde in honom till psykakut. 

Vi hade ju fler än oss själva att hänsyn till och jag kände det väldigt jobbigt att ha honom hemma när han blev så här dålig. Han får en ångest som kryper honom ända inpå skinnet. 

Väl inne på akuten så var det lång väntetid och min man började tröttna på att vänta. Han var i det stadiet inte riktigt överens med tanken på att vara på psykmottagningen och att han var sjuk. 

Vid det här tillfället gjorde de inte så mycket "nytta". Jag tror han fick tabletter utskrivet och skulle kontakta någon allmänvård. 

Därefter så har det rullat på i olika riktningar. Ena stunden har min man mått väldigt bra. I andra stund mår han väldigt dåligt och kan inte ta sig ur sängen. Senaste två åren som min man varit sjuk har han även varit inlagd på en avdelning på psykakut vid ett par tillfällen. 

Det är verkligen en lättnad när jag vet att han kommit till sjukhuset. Då kan jag slappna av lite. Att ha någon hemma som mår så dåligt att man inte vet om han lever när man kommer hem är påfrestande.

Under året, år 2016, som har gått har min man gått hos allmänpsykatrin och haft tre olika läkare. Ätit mycket mediciner och testat olika utan att hitta rätt. Han har stått i kö till en psykolog, men ännu inte fått träffa någon, han fick en tid för ett tag sen men som han var tvungen att avboka pga att han var inlagd på sjukhuset.

Att det ska vara så svårt att få hjälp. Att som sjuk behöva dra hela lasset själv när man mår dåligt och egentligen inte orkar är inte lätt, det är en fråga i sig. 

För ska det behöva vara så många som mår dåligt och där det tar väldigt lång tid att få kontakt med sjukvård, och rätt hjälp och behandling. Det är tragiskt som det går till. 

Min man är just nu på sjukhuset, efter förra låga perioden, erbjöd de honom ECT. (Elchocksbehandling). 

Efter den behandlingen kände han sig mycket piggare och blev bara piggare och bättre. Det var så skön känsla att vi antagligen hittat en behandling som fungerar. 

 

 

Läkarna är inne på olika anledningar, sjukdomar. 
Det ena är depressiva perioder och det andra är bipolär. 
Det är en hel vetenskap och alla olika typer som finns av sjukdomarna. 

Efter förra omgångens behandling skulle han dock ha kommit tillbaka till sjukhuset och fått behandling igen ganska tätt inpå.. Men någonstans på vägen tappade de bort remissen så det drog ut på tiden för en ny behandling och på den tiden hann han bli dålig igen och ett nytt bakslag slog till och han hamnade i samma onda spiral.

Det känns tråkigt att han hade kunnat slippa genomlida det om de hade skött sitt jobb bättre. Visst alla är människor men det är så mycket småbrister som kan göra att det handlar om liv eller död för människor. 

Vi har mycket att kämpa med men det ska bli bra. Min man ger inte upp och jag är så stolt över honom varje gång han kommer ur en låg period och vi blir starkare för varje gång. 

 

Jag hade kunnat fortsätta skriva men det får bli ett annat inlägg, det här blev långt nog. 😊 

 Någon som läser som har liknande erfarenhet? 

 

Hoppas ni får en fin dag! 

Kram 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Familj, Livet | Psykisk ohälsa, depression | | Kommentera |

En förmiddag ute

Gokväll

Hann inte uppdatera här igår kväll. Dagen och kvällen gick i ett igår.
Och framförallt var jag ju Såå trött hela dagen. Så pass att jag tog middsgslur med lilla loppan när hon skulle sova. Väldigt mysigt, det var länge sen som vi vilade så mitt på dagen tillsammans. Oftast passar man ju på att göra något "viktigt" när hon sover.

På förmiddagen var vi iallafall ute och lekte och det är så skönt att komma ut och få frisk luft. Jag passar alltid på att gå och pilla lite bland blommor och kolla ägorna också när vi är ute. 😊

Bus och lek med löv.
Jag försökte få lite fina "uppställda" foton på min små hjärtan också.
De är väldigt fina med varandra. 💕
Lilla loppan på språng.
Vår fina Benji. 💛
Lite julpimpad entré. Skulle vilja ha en en till och en gran. Får se vad vi får till. Hade behövt bli sponsrad för att få de att gå ihop. 😉
En med ljusslinga, en liten en tillsammans med en julros och lite vit ljung. Den gamla hästskon hittade jag under en promenad en dag. 😊
Var väldigt fint väder, soligt men kallt. ❄️☀️

Vi hade en skön förmiddag iaf. Och efter vår lilla nap som blev nästan två timmar var vi tvungna att köra och handla hundmat och lämna paket på affären.

Hemma igen var de bara kvällsbestyr och lite fix innan det var dags att sova.

Idag har de varit jobb hela dagen lång. Nu blir de en kväll i soffan och ska slå på Dicte på tv:n.

Hoppas ni haft en fin dag! Trevlig kväll! ✨😍

Familj, Gården, Lilla loppan | | Kommentera |

Godmorgon

Godmorgon

Här vaknade vi tidigt idag, närmare bestämt klockan sex, men vi låg kvar i sängen till halv åtta iaf. Hon, lilla loppan, tittade på Emil på min mobil och jag slumrade.
Så himla trött var jag. Snart blir de många koppar kaffe.

Än har vi inte kommit längre än till soffan och fortsatt titta på Emil.

Sedan blir det en lugn förmiddag och lite ärenden i eftermiddag.

Ha en fin måndag! ✨😍

Älskade lilla loppa.
Familj, Lilla loppan | | Kommentera |
Upp